Viltspårschampionat (Se VCH)

En lång resa tog sitt slut när vi gjorde vårat sista öppenklasspår med HP(!) i lördags i Vänersborg. Det har tagit tid att känna att jag har vågat starta öppenklasspår även om Qrut har varit redo länge.

Vi gjorde vårt anlagsprov i juni med väldiga lovord för den domaren (Walde Dahlstrand). Som tyckte att jag borde gjorda ett öppenklasspår direkt. Vilket inte jag kände att jag var redo för. Denna resa med Qrut började med att jag var i Högsäter och fick grunder av Annika Berntsson, som jag är väldigt tacksam för. Ovärderlig hjälp har jag fått av Johanna Nordström, med olika sätt att spåra på, hur man håller motivation uppe, korta spår, långa spår, tesilar, godisspår….

När jag hade bestämt mig för att jag skulle starta öppenklasspår hade jag som tanke att göra alla tre spåren på två veckor, mycket också för jakten som började idag. Några dagar emellan så han skulle få återhämta sig.

Första spåret gjorde jag i Ursand (Vänersborg) för Walde. Måste säga att det var ett väldigt bra spår utan större fel. Han reagerade inte på skott och fixade spåret galant. Fin kritik och Walde gillar honom verkligen, vilket är jätteroligt.

Andra spåret (man måste gå för minst två olika domare) gick jag i Trollhättan för en raketgubbe som heter Curt Muhren, han är 89år och på sina ställen var han före mig i spåret. Även det det spåret var jättefint och han spårar verkligen så himla bra. Väldigt nöjd.

Tredje spåret var inplanerat under lördagen. Det regnade 16 mm den natten och naturen hade bytt skepnad. Han spårade på jättefint när vi kom till ett dike. Nästan 2 meter brett och till knäna på mig och jag stod länge och funderade på hur i hela **** jag skulle ta mig över. Walde hoppade lätt och ledigt över och jag plumsade i också, på andra sidan stod Qrut. När jag drog lätt i linan för att han skulle hoppa över, backar han!!!! UR SELEN! Där stod jag, på ena sidan och Qrut vid den andra. Lös. Smart som han är började han vandra längs diket och tillslut hoppade han över till mig. Satte på selen och han tog spåret och spårade vidare. Är så imponerad och STOLT över att han fixade detta så himla bra. Vilken hund jag har.

Detta sista spåret kändes så himla fint efteråt, när jag stod vid diket trodde jag att hela spåret var förstört. Men har man en hund som älskar att arbeta och gör allt för mig, då är det bara självklart. HP och championat!!!!!

Vår viltspårskarriär är långt i från över, vi kommer fortsätta att spåra, för han älskar det och jag älskar det. Nya mål i sikte!!!!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *